Flötmete
Flöten finns i olika modeller och storlekar beroende på vilken fisk man riktar in sig på, vilket vatten man ska fiska och hur man önskar presentera betet. En huvudregel är att alltid använda ett så känsligt flöte som möjligt. Blya ner så att bara en liten bit av toppen syns ovanför vattenytan. När fisken tar betet så börjar flötet röra sig. Ibland dyker det under ytan, och ibland bara guppar det eller går iväg. Nånstans där gör man ett mothugg. Olika fiskar trivs på olika djup.Tänk på det när du ställer in djupet. När man använder ett traditionellt metspö med linan fastknuten i toppen kallas det för toppknutet mete. Vill man nå längre ut, eller om man fiskar efter starka fiskar som rusar iväg, kan du köra kastmete. En haspelrulle, gärna med baitrunnerfunktion och ett lämpligt spö. Man kan ha flötet fast på linan, eller glidande om vattnet är djupare än spöts längd.
Bottenmete
Bottenmete är den bästa metoden om du vill fiska på, eller nära botten. Det är bra i alla typer av vatten, eller när du behöver kasta långt för att nå fisk. Vid bottenmete används ett sänke eller en feeder – en liten behållare för mäsk, eller bete, som används som tyngd. När man får napp på bottenmete syns det på spötoppen eller på linan. Det finns spön med känslig topp (quivertip, eller feeder-topp) som visar minsta lilla rörelse. Det går även bra att fiska med ett vanligt spö som har en lite mjukare topp. Ha koll på spötoppen och linan, eller skaffa nån form av nappindikator t.ex. sätt bjällra, lysstav eller nappalarm. Det finns flera olika tackel för bottenmete, glidande eller fasta. Vilken metod som är bäst beror på fiskart, bete och annat.
Mete med frilina
Mete med frilina är att du inte använder något sänke eller flöte. Bara spö, lina och krok med bete på. Det kan t.ex. vara fiske efter färna på ytan med bröd eller fiske efter skygg bäcköring eller bäckröding där man smyger fram till en skogsbäck och sänker ner en mask.
